måste skriva av mig lite. Spurs har tagit sig till final, efter att ifjol endast vunnit 32 matcher vann de i år 61 och har gjort ett bra, om än inte dominerande eller superövertygande slutspel. Nu är de i underläge 0-2 i finalen mot besten New York Knicks.
Redan 26 april skrev jag i denna blogg om de två lag jag var rädd att Spurs skulle stå svarslösa mot. ”kan de vinna allt? Egentligen spelar det ingen roll. Laget är relevant och sevärt igen och kommer så vara i många år. Lag som känts snäppet vassare är Nuggets och Knicks – inget av dem har dominerat sina respektive slutspelsserier utan båda låg i underläge 1-2.”
Sedan jag skrev det här New York inte förlorat en enda match. De vann den matchserien 4-2 och därefter rullat 4-0,4-0,2-0. Nuggets blev oväntat utslagna av Minnesota, annars tror jag Spurs resa skulle blivit betydligt kortare.
Men det är inte så att Spurs blivit mosade… Första matchen ledde de fortfarande med två minuter kvar
..men kunde inte stå emot New Yorks sista push och förlorade till slut med tio. Andra matchen var Spurs utspelade iq2 och q3. Sen hämtade de från absolut ingenstans igen ett 14p läge i fjärde, innan de oforcerat kastade bort bollen och matchen vid ställningen 104 lika och 9.5 sekunder kvar. New York satte ett straffkast, Spurs missade sista skottet. Men man kan inte säga att det var oförtjänt. New York var bättre sett över hela matchen.
G2 hade påtagligt många New York supportrar på plats, åtminstone nära planen kändes det knappt som hemmaplan. Nu väntar två matcher i Madison square garden. Kan Spurs spela en hel match utan att bitvis tappa fokus kan de nog ta en. Och vad det gör med självförtroendet kan vara avgörande. Idag ser det mörkt ut.
San Antonio Spurs är i slutspel för första gången sedan 2019. Efter några säsonger där de försökte vara relevanta (efter att deras gamla garde med Duncan, Parker, Ginobili slutat) och var ett lag alldeles utanför slutspelsbilden med Demar Derozan som stjärnspelare bestämde klubben sig 2021 för att börja om och tradade Demar.
Istället samlade klubben på draft picks, bytte bort de spelare som hade värde – för att få fler chanser att hitta bra unga talanger. In med Keldon Johnson, Devin Vassell, Derrick White (som snabbt blev för bra, och tradades till Boston). Dejonte Murray var en till talang som kom och fick släppas. Blir laget för bra, får de sämre möjlighet att välja spelare i draften. Det här var ju inte jätteroliga säsonger, jag hade mer eller mindre sett varje Spurs match mellan 2011-2020 – men här tog jag paus i det abonnemanget någon månad in på ny säsong då det var tydligt att de inte riktigt försökte vinna (eller de gjorde de, men med väldigt undermålig personal). #medgångssupporter
Murray, Poetl, White – byttes alla mot talanger eller picks så snart intresse skapats. Poolen av möjligheter för klubben växte, förlusterna radades upp.
2023 hade Spurs god chans 14% (tillsammans med tre andra lag) att få välja först i draften. Den stora lyckan med pingpongbollarna i lotterimaskinen föll ut väl och Spurs värvade franske supertalangen Victor Wembanyama (japp jag kan stava detta utan att kolla). ”Wemby” en 224 cm gänglig herre som både kan dribbla och skjuta treor med gott utfall trots sin storlek. Med en vingbredd på 243 cm och storlek 55 i skor. Det luktade vändpunkt redan från dag ett.
Första frågan, skulle den gänglige 19 åringen hålla för spel i NBA? I första matchen hade han 15 poäng, 5 returer och en block. Med framförallt en stark defensiv närvaro började Wembys försvar förändra hur motståndarna spelade. Det var mycket svårt att skjuta över Wemby som snittade 3.6 blockade skott per match (och fick omätbart antal spelare att inte skjuta alls, och tonvis med missar av dem som försökte skjuta över/runt honom) Inget slutspel för Spurs, Wemby kom tvåa i omröstningen för årets defensiva spelare och blev årets rookie.
Nästa säsong fick Spurs välja som lag #4 i draften och valde guarden Steph Castle. Spurs värvade även den legendariske point guarden veteranen Chris Paul(då 40 år) som startade matcher och blev en klockren mentor för Spurs unga garde. Även erfarne Harrison Barnes skrev på. Medan resultaten blev bättre gick säsongen åt skogen i och med Wembys axelskada. Även Steph Castle blev utsedd till årets rookie – och klubben hade lyckats hålla i duktiga unga spelare som Vassell och Johnson. Unga Julian Champagnie etablerar sig som starter och tre poängs expert.
2025/26 såg Chris Paul lämna (och strax senare lägga av) Klubben värvade en bra backup center i form av Luke Kornet och på slutet av fjolårssäsongen stjärnan De’aron Fox från Sacramento. Fick återigen välja tidigt i draften #2 blev Dylan Harper och #14 Carter Bryant som båda visat sig väldigt vara väldigt bra och fått mycket speltid. Steph Castles statistik förbättrades avsevärt trots att han redan ansågs vara fjolårets bästa nykomling. Wemby vinner årets defensiva spelare och kommer trea i MVP omröstningen. Johnson utses till 6th man of the year (bäste spelare i ligan som börjar på bänken), vilken resurs han varit! Johnson vann även OS med USA häromåret och mötte lagkamrat Wembanyama i finalen. Laget nådde även final i NBA cup.
Kornet, Fox, Barnes är veterantrion som stöttar upp den unga kärnan.
Slutspel!
Laget vann 61/82 matcher (efter blott 34 segrar året innan – historiskt uppsving!) I skrivande stund leder laget med 2-1 i matcher (och matchen de förlorade var efter Wemby slagit huvudet i golvet och tvingats vila 1,5 matcher). Extra strongt att vinna utan Wemby borta mot Portland, rookie Dylan Harper levererade ett career high i poäng, 27p, i en situation med enorm press. Laget vann komfortabelt trots att de en period låg under med 15. En bred trupp.
kan de vinna allt? Egentligen spelar det ingen roll. Laget är relevant och sevärt igen och kommer så vara i många år. Lag som känts snäppet vassare är Nuggets och Knicks – inget av dem har dominerat sina respektive slutspelsserier utan båda låg i underläge 1-2. Oklahoma är regerande mästare och vann ännu fler matcher än Spurs, men inbördes leder San Antonio 3-1 på säsongen. Så, ja. Det kan gå, och det är roligt att följa resan.
Nu var det riktigt längesedan jag skrev något om mitt kära San Antonio Spurs. Laget som länge byggt på ungdom och harvat i botten börjar denna säsong resan tillbaka mot slutspelsbilden. Det märks främst på nyförvärven Chris Paul och Harrison Barnes, två veteraner som får startroller och försöker vinna matcher för laget.
Men sen är det skadorna. Devin Vassell, lagets bästa scorer missade många matcher. Mer eller mindre samma match han gjorde comeback så pajade Jeremy Sochan tummen och behövde operera, Sochan inledde säsongen enormt bra. Fjolårets startande point guard Tre Jones har också till slut gjort säsongsdebut, samtidigt som Wembanyama och Vassell åter vilade på grund av skador (men dessa var förmodligen inte allvarliga).
Resultaten så långt har med en vilt skiftande bänkpersonal varit svajiga. 6W7F så långt. Nu har även coach Gregg Popovic drabbats av en mild stroke, frågan är om det medför att han lägger ner karriären nu? Han är trots allt 76 år.
Det positiva med frånvaro i rotationen är att rookien Stephon Castle fått en massa speltid och verkligen visat framfötterna. Han startar matcher och känns riktigt mentalt stark utöver sin tydliga all round talang på båda sidorna av planen. Även fullt grönt ljus för Wemby att bomba treor, han började lite darrigt, men satte 6/6/8 under en tre match period – vilket är läskigt fint. Även Julian Champagnie har klivit fram och är så långt en starter, med fint 3p skytte och aktivt försvarsspel. Från bänken är jag alltid glad då Sandro Mamukelashvili får minuter, vilket det blivit mera av sista tiden. Även Bassey ser ut att vara på gång tillbaka på allvar efter en långtidsskada.
Men vad Spurs har för lag, hur rotationerna ska vara och om de faktiskt är bra nog… …det får framtiden utvisa.
Det här temat finns det verkligen ingen jg känner som är intresserad av. Jag kan heller inte riktigt skriva av mig i tidningen, åtminstone inte inför matchen.
Fury vs Usyk – den första tungviktsboxningmatchen på typ 23 år som kan ge oss en ”undisputed heavyweight champion”. Två herrar med fina meriter, båda är obesegrade – Fury håller ett bälte och Usyk resten.
Men samtidigt är det Fury som är den så kallade ”lineal champion”, alltså den som besegrade den senaste unisputed mästaren Klitschko.
Fury är den större boxaren, men har länge varit i risig form och det känns som han undvikit Usyk flera gånger om. Men nu är han fysiskt i gott trim och har en helt annan form än senast då han vann på poäng mot Ngannou som egentligen håller på med MMA och gjorde sin boxningsdebut. (Samme Ngannou som vart knockad tre gånger på fyra minuter mot Joshua i sin andra match – alltså ingen vidare boxare, och sannolikt inget Fury tog med tillräckligt stort allvar)
Fury vs Usyk har varit på tapeten många gånger – men ikväll smäller det på riktigt! Jag håller på ukrainaren Usyk över den störige britten Fury, betting firmorna har det ganska nära också, med liten fördel för Fury. Det är ovisst!
Det blandas och ges av det unga San Antonio Spurs, med skillnaden att de nu har en spelare i Victor Wembanyama som kan göra det lilla extra. 2-2 i matcher inledningsvis, och Wemby var tongivande i båda vinsterna. Men extra drama i nattens seger mot Phoenix där spurs låg under med så mycket som 20 poäng, Suns var stekheta från trean – Spurs var iskalla. Men det jämnade ut sig, Wemby satte en tvåa med dryga halvminuten kvar, sen lyckades Spurs stoppa Suns och göra poäng igen varpå de med en trippling av Kevin Durant fick en steal som Keldon Johnson lade i.
Laget ledde inte en sekund under hela kvällen förrän klockan läste 1.2 sekunder kvar att spela. Men seger blev det.
Snart börjar allvaret igen, NBA säsongen 2023-2024. Spurs har draftat först och kan ha en ny stjärna på gång i Victor Wembanyama (bara det faktum att jag lärt mig stava det ganska komplicerade namnet redan innan debuten säger en del).
Kvar vid sidlinjen för 27 raka säsongen är Gregg Popovich som redan innan säsongen dragit igång blivit kreativ med laguppställningen. Det nämns på ett konceptuellt stadie som ”Tall ball”Wembanyama, Wemby, är 221 cm lång och kommer spela PF. Som center startar 211 cm Zach Collins. Och det är här det blir intressant, 20 årige Jeremy Sochan, 206, spelade PF ifjol men kommer i år starta som Point Guard (!). Övriga i rotationen är SF Keldon Johnson, 196, och SG Devin Vassell, 196 – båda på, eller strax över, medellängden på sina positioner.
Men för att återgå till Sochan, som närmast beskrevs som en Dennis Rodman liknande spelare. Tuff, och med evigt skiftande hårfärg tog han ligan med storm under sitt första år. Blev även uttagen i all rookie second team, vilket är bra jobbat då han verkade i ligans sämsta försvar och sist även i tabellerna. Nu är det alltså han som tar upp bollen, Tre Jones (PG) börjar på bänken och blir en bra resurs därifrån.
Att Spurs då gör detta val för att helt enkelt starta sina fem största talanger är okarakteristiskt. Men laget har inga förväntningar på sig ännu och Tall ball kan mycket väl komma att stanna som mest en term, och inte bli en spelstil. Kan de spela utan en klassisk spelfördelare? Ska det gå fort, eller ska bollen stanna i händerna på Wemby/Collins i mitten? Frågor finns. Svar kommer. Det är på papperet lika spännande som exempelvis i Timberwolves där man testar spel med två klassiska stora bigs, med stjärnorna Gobert och Towns, än så länge utan framgång. Spurs har två långa, gängliga, insidespelare. Kanske kan modellen funka, vi får se.
Neeeej. Gud vad segt. Spurs har tradat sin enda all star på år och dar, och på tråkigast möjliga vis – för att skaffa sig bättre möjligheter i draften i framtida säsonger. Tre picks och Danilo Galinari i retur. Man vill gråta, nu ser det ut att bli en riktig så kallad tank säsong 2022/23. Komma långt ner = bättre chans att få någon framtidsspelare i draften. Men nu känns det mer som man ger upp på det man byggt under flera år.
Någon gång ibland händer det att verkliga livet blir precis som i wrestlingens fiktiva dito. Scenariot i VM finalerna på sprint har alla ingredienser. En haltande sprintkung, Usain Bolt, som inte tävlat mycket men alltid bäst när det gäller. Wrestlingens dito = John Cena.
Bredvid på startlinjen står Justin Gatlin. En två gånger dopingavstängd atlet även han med en hel del, omstridda, meriter. Precis som i wrestling så är det sällan ”the bad guys” vinner utan fuffens. Plötsligt är Gatlin tillbaka i världstoppen med världsårsbästan på såväl 100 som 200 meter. Wrestling dito: Edge (inte direkt utpräglat steroidmuskelpaket, men en av tidernas bästa bad guy)
I 100 meters finalen vinner Bolt knappt, med en hundradel. Alla glada. Det är mer ovisst inför 200 meter, då Bolts kondition på allvar ska sättas på prov. Även detta är typiskt wrestling – att bygga vidare på dramat, kommer kroppen att hålla? Detta för att nästa duell ska kännas lika spännande och relevant.
Bolt defilerar in i mål, Gatlin är chanslös på 200 meter. Gatlin verkar nöjd med sin silverpeng och publiken börjar ta honom till sitt hjärta igen. Och det är nu som min fantasi tar över verkligheten, för det som händer på Bolts ärovarv skulle definitivt ha hänt även i WWE, men då hade det varit ”Edge” som körde fordonet. https://embed.theguardian.com/embed/video/sport/video/2015/aug/27/usain-bolt-from-the-blue-segway-floors-celebrating-world-champion-in-beijing-video Efter ramningen skulle sedan Edge rycka fram ”the bad guys” främsta vapen – kallat The money in the bank briefcase – vilket ger dig en chans att utmana mästaren närhelst du vill, det kan alltså vara direkt efter en match eller kanske efter att du krossat hans huvud med en motorcykelhjälm som tillhygge.
Så här kan motsvarigheten se ut i wrestling. Cena har överlevt en tuff match och ser rätt sliten ut. Men utmanas på stället. Jag kan tänka mig att Gatlin slagit Bolt efter segway attacken – då han dessutom skulle tvingat Bolt att starta utan skor.
Bara härligt att se misstag göras på högsta nivå. Detta är glädjegaranti i fjorton minuter, årets bästa fummel. De är i fummelhades.https://youtube.com/watch?v=JWmyR-8WTRU
Tycker ovanstående sida summerar vad de gör väldigt väl. Det som inte nämns är hur Spurs även är hela världens lag – spelare från australien, europa, sydamerika och Nordamerika gör dem relevanta överallt. Det är också talande att du med stor sannolikhet inte känner till ett enda namn i laget, för att de är just det – ett lag. En amöba utan huvud.
Det gick vägen och det gick enkelt. Starkt att komma tillbaka till finalen efter fjolårets tunga fall (där de ledde med 5p 28 sek kvar i en avgörande finalmatch men förlorade). Skönt också att det var samma gäng på andra sidan mittlinjen. Hyllningsfilm på ingående, snälla se den. För min skull!//www.youtube.com/embed/tNZvNs6r800?feature=player_embedded
Okej, Spurs har nu 3-1 mot Miami i NBA finalen och spelar nästa match på hemmaplan. Ifjol möttes samma lag i finalen, då hade Spurs chansen att avgöra med 5p ledning 28 sekunder kvar.. ..men brände det. Jag tror att i år har de så mycket syrliga känslor i kroppen efter den kallduschen att de inte kommer göra om misstaget. Då förlorade de två raka, i år måste de förlora tre raka för att inte vinna.
Ifjol fick jag ställa ner bubbelvattnet i källaren igen efter misslyckandet. Ikväll lägger jag flaskan i kylen igen efter två raka totala överkörningar på bortaplan är självförtroendet högt. Man kan inte räkna ut Miami som har fantastiska talanger, men det här borde Spurs vinna nu.
Se sammandraget från Game 4 här. När du är klar – lova att kolla nu för min skull! Då är det dags att titta på nedanstående film. Precis såhär ser jag ut i TV-soffan när jag tittar på detta vackra lagspel, som jag nu fått njuta av under tre säsonger. Tror jag har Boris Diaw att tacka för många av dessa minnen, han är något så udda som en Center/Forward på drygt 2.05 med spelsinne och passningar som en point guard.
Många gånger har jag försökt försvara den ”tråkiga” basket som Spurs spelar. Jag brukar säga att det är det enda laget som faktiskt spelar basket som det ska spelas, som ett lag. Ja, det dunkas inte så mycket.. Ja, laget saknar de karismatiska vildarna och de hip hop dansande glidarna. Jag kan sluta min summering.. ..och bara be dig se den här filmen. Det går inte att säga det bättre.//www.youtube.com/embed/2nr6rUrnc58?feature=player_detailpage
”En bollsport för dig som är mer taktisk än fysisk”
Regler i stora drag:
Deltagarna delas in i två lag. Skulle det vara så att udda antal spelare finns så sker byte vid varje mål i laget som har avbytare. Begränsning för antal spelare på plan finns ej. Man hanterar Bollen, en svårberäknad taggig sak med dålig studs på cirka 15 cm i diameter, med händerna. Den ska placeras i motståndarnas mål (stora innebanydmål). Först till fem mål vinner, men man måste vinna med två måls marginal. Sporten utövas alltid med Hammondorgel som bakgrundsmusik. Kreativa lagnamn uppmuntras, härliga taktiska drag som involverar hela laget och liknande publikfrieri likaså.
Detaljerade regler:
Det som skiljer frysboll från ordinära bollsporter är dess många pauser. Spelare får endast röra sig då bollen inte är i någons händer. När någon fångar bollen så måste samtliga spelare stanna. För att underlätta detta är det bra om man ropar ”Frys” då man fångat bollen. Nu kan spelaren som har bollen välja att passa eller skjuta.
Pass – Bollen måste förflytta sig i minst en sekund, man kan med andra ord inte lägga bollen i en lagkamratshänder utan måste släppa bollen och ge andra spelare chansen att byta position. Du får inte plocka upp bollen om det var du själv som passade den. Självklart kan man i en passituation kasta en långboll på ytor som lagkamrater och motståndare får jaga. Målburen har samma mått som ett fullstort innebandymål
Skott – Om en spelare bedömer sig vara i tillräcklig bra position för att ta ett skott så säger denne ”Jag vill skjuta”. Detta ger motståndarna chansen att utse en målvakt. Utsedd målvakt vandrar hem och ställer sig i målområdet. Avslut sker, därefter fortlöper spelet som vanligt.
Regler kring mål – En spelare som inte är målvakt får aldrig gå in i målgården. Då får närmaste motståndare bollen. Målgården är densamma som basketens tresekundersområde. Skulle bollen gå i mål utan att skott deklarerats så blir det inget mål utan laget som äger målburen får hämta bollen. Målområdet är den röda zonen. Den får endast beträdas av målvakt. Försvarande laget får hämta bollen om bollen stannar på ytan.
Fler regler angående målvakt – Man får bara bli utsedd till målvakt en gång per match. Alla spelare kommer ha på sig någon form av markör som visar om de stått i mål redan eller ej. Skulle motståndarlaget ha slut på målvakter alternativt vill spara på målvakter så kan man som försvar välja att inte ställa
någon i mål, då måste motståndaren skjuta med sin svaga hand. Högerhänta skjuter med vänster etc. Skulle du som utespelare ha möjlighet att störa avslut utanför målområdet så är det tillåtet, men du får inte lyfta fötterna förrän bollen lämnat händerna på skytten.
Regler angående fysisk kontakt – Även om det inte finns regler skrivna kring användande av sparkar, slag, hårda och oschyssta tacklingar så förväntas det av deltagarna att inte skada sina motståndare. Fasthållningar, psykningar och liknande är en accepterad del av frysboll. Hjalmar ”Illern” Barrea pinnar fast Erik ”Armsvag” Stålberg som fryser spelet under senaste klubbmästerskapen i Årjäng. Reprisen visade dock att amerikaimporten Dikembe Jeeves beträdde målområdet i situationen vilket gjorde att bollen gick till ”Illern” som avgjorde matchen.
Regler för stegfel – Det kommer bli svårt för gamla otränade fotleder att stanna på en hundradelssekund när bollen fångas upp. Tydliga regelöverträdelser straffas dock med att vandra tillbaka en godtycklig bit. Skulle man befinna sig i horisontell position då bollen fångas upp så får man lov att ställa sig upp i området där ens fötter befinner sig.