e x a k t  kaos

Säsongen 2076/77 blev något alldeles extra. Jag coachar Manchester United och Engelska landslaget parallellt. Detta leder till att jag verkligen satsar på att få fram engelska spelare, och det påverkar nog mina chanser att totaldominera ligan och europaspelet.

Men jag var ändå med där uppe i toppen runt jul. Störde mig lite på att uppstickaren Middlesborough toppade. De besegrade mig även i 22:a omgången (av totalt 38) med 1-0 då vi låg etta och tvåa. Det skapade ett glapp. Lite frustrerad provade jag att köpa mig ur krisen. Noterade att Middlesborough hade gjort över 50 mål, men släppt in över 35. Jag hade också 50+ men endast 12 insläppta.

Bedömde därför att mycket hängde på deras toppforward Cao Nannan, som gjort 18 mål på 22 matcher. Då jag kollade på honom noterade jag att han hade en klasul som gjorde att jag utan förhandling kunde köpa honom för 195 mkr (han måste vilja gå, men det ville han såklart).

Före utköpet hade Middlesborough 14 vinster, 7 oavgjorda, 2 förluster. 49 poäng. (jag hade 13 v 6 o 4 f = 45 poäng)
Under resten av säsongen blev det 5 vinster, 4 oavgjorda, 6 förluster. 19 poäng för Middlesborough = 68 poäng och en sjätteplats.

Själv skrapade jag ihop 78 poäng och hamnade efter en hel del tur på delad första, och ligaseger på målskillnad.
Detta efter att Chelsea totalt pissat bort vad som borde varit en solklar ligaseger.

De torskade först mot Manchester City vilket gav mig slagläge. Men jag vann inte min match heller utan spelade 1-1 mot min tidigare klubb Wolverhampton. Fortsatt två poäng efter med tre omgångar kvar – då kom det. Chelsea spelar 0-0 mot jumbon Scunthorpe samtidigt gör jag 3-2 mot Arsenal i 92:a matchminuten och kommer upp på samma poäng – bättre målskillnad. Ändå håller vi på tappa det sista matchen. Chelsea vinner sin match med 7-0 (mot Yeovil som också är på nedflyttningsplats, enkelt schema). Vi hade 1-1 mot Portsmouth – fram till 94:e(!) matchminuten då reserven Daniel Calvo rullar in 2-1 (denna forward gjorde totalt två mål på hela säsongen, 19 matcher). Så osannolikt.

Men experimentet att sänka Middlesborough genom att köpa sönder dem gick verkligen hem. Fick därtill en bra forward som gjorde flera starka insatser även för mitt lag. Det blev tredje ligasegern i följd, och andra i rad jag tagit hem på målskillnad. Ifjol var det målfoto mot Sunderland.

This message was to long for an e-mail form. I posted it here instead:

Had a fun time reading your blog.
The post about solitaire really spoke to me. I did love that game too. I loved sudoku. I love crossword puzzles. Minesweeper and the other Solitaire (marble game). IQ arrows is another enhoyable solo game. All games are easy going – but oh so hard to put down.

Balatro was first shown to me by a friend. I was instantly interested and got a copy. And the next 300+ hours are history! What a game… i don’t really play the types of games I did growing up (no more platformers, fps or any kind of action adventures or even any kinds of games featuring a speaking main character that i can’t control) mostly I play an old version of Football manager 2012. Dota 2 with two friends (but never on my own, I’m no good) and the only other games that really have stolen time from those two titles are Blue Prince and The witness – extraordinary unique special games that speak to me. Oh, I also play alot of chess.

And now Balatro 🙂

I have almost done everything. Completed all the challenges was my first bragging moment. Then it was alot of hard work and a whole LOT of hours to get gold token on all decks, but I got there. Eventually I also played to get all jokers and everything in the collection, check!

Fun story. I had this last joker that was so hard to get. I had to discard five jokers at once to get it. Obviously I played with the black deck where I could have an extra joker – giving me a chance to destroy five and keep one through the spectral card Ankh.
I tried this for a very long time before I finally had that amount of jokers. And I destroyed all but one – six at once to be exact (had one negative also). But nothing triggered that last joker. I remembered it said destroy five, not six. I spent more evenings trying to get that hand – and then hours later I finally destroyed exactly five jokers with the Ankh card.. ..still nothing.

I went into the collection to te read that missing Cards description. It said Jacks! Not Jokers! Discard five Jacks! I misread it. I got that Joker unlocked within hours and finally completed the collection.

I read that there was an update brewing, so I found your dev blog and read it. I really think you should charge us a little for the new material, this is an amazing game – no one makes games for me 🙂 I would easily pay for it again if you release it as a special extended edition or something. You deserve it.

Why not also mention a bug, now that I’ve written this really looooooong message. On the PS5, if you get to many Cards on hand and use the button to see the full deck, the game crashes. Every time. If you don’t look at full deck there is no problem having many Cards. Not sure what the limit is, 70 Cards maybe? I do applaud the very solid ”in case of crash” autosaves – you continue from the very same hand once the game restarts. So no biggie.

I would also have loved to find the animation speed setting alot sooner. I have a couple of friends who also played Balatro quite a bit, and neither of them knew about that option.

Thank you for a great game. You mentioned in a blog that you were surprised the game got such high reviews. I can agree. It certainly does not NEED to be scored higher than 8/10 – but it is at that level – and so polished. Being the player you clearly made the game for I find it addictive. Where many might, like me, be annoyed at losing you can from there either just give it up and leave with a feeling like ”Oh well, it’s so random. It’s not up to me” or.. ..grumble for 15 seconds and then hit play again. Until it’s suddenly way after midnight.

Again, thanks for a great game.

Kind regards,
Johan Beijer from Sweden

johan@beijer.it

Jag sabbade möjligheten att ladda upp detta till steam genom att inte ta skärmklippet på rätt vis. Lägger därför upp denna alldeles unika bild här. Jag har spelat långt över 2000 timmar men det är första gången detta händer. Matchen sägs ha slutat 3-0, men i sanning blev det 4-1. Man kan tydligt se att det gjorts två självmål i matchen som inte räknades in – men nere på tidslinjen är de helt klart med!

En röd boll nere till höger = självmål. Vita bollar vanliga mål. Tydligt fem mål eller hur! Resultatet säger dock 3-0

ja för tusan, vi kallar det så. En femspelars throwdown på sex timmar. Ett lite oväntat gästspel i den lokala brädspelsgruppen för Talisman denna vecka. Får ju då osökt slänga in lite nya namn i bloggen i form av Pärlan, Lindberg ..och Theo, har nog varit med förr han?

För att hålla tiden nere levlade man redan vid tre trophys (och därefter kostade det fyra osv) att jämföra med originalets sju(!). Tog även bort Woodlands och highlands och körde med grundbrädet. Fiddes fina 3D printade trappa fick dock vara med och hålla på ett antal specialkort på väg till 12/12 bossen The ice queen.

Vi alla fick välja land tre karaktärer. Honkas var Highlander, jag fick Warrior, Pärlan Elf, Theo Minotaur och Lindberg Possessed. Det blev ganska tidigt så att Lindberg och jag hade bra starter. Drömmen med warrior är att ramla över lite pengar och tidigt köpa två vapen. Det lyckades jag också med, samt ett bra pet som kunde hämta uppflippade adv cards att landa på istället för att dra kort.

Theo muckade med allt och alla, lade mycket tid hos Råttkungen, som till slut besegrades och då inkasserade han en spellbook. Han hade även ett horn i inventoryt som kunde instakilla såväl honom själv som karaktären han interagerade med.

För Honkas gick det trögt. Han blev utsatt för en hel del ”spellcycling” och Växte näppeligen alls.. En del guld och lite förbättrade items blev det dock. Men ha. hittade aldrig några monster att fighta.

Elf må vara bland de tristare karaktärerna av alla. Därtill nyttjade Pärlan aldrig hans skills, det är effektivt att teleportera sig mellan skogar för att alltid säkerställa att få dra kort. Men det gick ganska bra ändå, stadig tillväxt toppat med en spellbook. Segt att han inte kunde läsa korten utan förstoringsglas i den situationerna.

Glädjen med att ha köpt alla de där bra grejorna med warrior blev dock kortlivad. Hamnade i finkan då jag slog lägst av alla. Och hade bränt guldet så kunde ej muta mig ut. Miste ett par liv och många rundor. Väl ute så var det första som hände att jag miste mitt sista liv samma runda. Game over, omstart som Philosopher.

Lindberg ramlade tidigt in i Dungeon och hade tillräckligt med styrka för att kunna hålla sig där. Och växte snabbast, där finns många fighter. Hon hade även en tidig horse and cart och kunde samla på sig en massa grejor.

Tiden rullade på, jag fick en bra start som Philosopher och lyckades få tag på alla warriors prylar. Samt lirka åt mig Theos spellbook som han droppat på en lurig plats. Nu samlade Lindberg och Pärlan ihop till Talismans, och jag bedömde mig redo också, efter en sjuklig turrunda där jag klarade två quests och fick två talismans som gav +2 i cra/str. Alla tre av oss hade absolut chans på bossen.

Theo gav upp då dagen efter kallet irl kändes av, och hade inte heller utvecklats just alls. Honkas dog, och hoppade inte in igen. Lindberg och Pärlan var hack i häl på varandra i inre regionen. Jag åkte på en poltergeist och kunde endast flytta ett steg i sänder, men var med strax bakom.

i slutänden var Pärlan först på Ice queen, och tog det första av fyra liv. Men sen tog det stopp och han skulle stå över två rundor. Lindberg tog sig fram och lyckades vinna tre raka för segern. Jag var två rutor ifrån då avgörandet föll. Kul, och tight match.

Hur roligt vore det inte om vi kunnat presentera Lindberg, som alls inte varit med om vår Talisman historia, med den fula kopparsprayade trofén jag gjorde? Ingen vet dock var den är.

Nykomlingarna verkade alla mycket roade av spelet, det förvånar mig inte.

Gillingham, Odense BK, Ayr utd, Hercules, TeBe Berlin, Top Oss, Chicago Fire, Grosetto, Huddersfield, Birmingham, Queen’s park, FC Targu Mures, Godoy Cruz, Bari, Walsall, Wycombe wanderers, Tottenham, Wolverhampton, York, Hoffenheim, Udinese, Wimbledon, Annan, Napoli, Ural.. Detta är några av klubbarna jag coachat genom alla år i Football manager/Championship manager. De största där är kanske Napoli eller Udinese – inga super mega toppklubbar. Det har aldrig fallit mig i smaken att spela bästa laget med oändlig budget.

Men nuså!
Efter att fått mina ansökningar utskrattade av ett tiotal klubbar, inklusive gäng i Franska division 2. Det tål ju att sägas att denna managers karriär har vunnit allt som går att vinna – inklusive en 15 år lång svit som segrare i Italienska serie A (innan jag frivilligt lämnade posten)

Till slut fick jag napp hos Premier league jumbon Ipswich, som var dömda att åka ur då jag kom till jobbet i februari – sent på säsongen. Men jag hade gjort exakt noll matcher och mindre än en vecka på posten då Manchester united erbjöd mig platsen som manager. Jag tog den. Ipswich var på väg ut, svårt att vända på trenden på endast två-tre månader och en lång uppbyggnad väntade. Nu var jag lite sugen på att ha kapital och möjligheter direkt, äkta storklubb – för första gången någonsin. Får se om jag kan leva upp till förväntningarna.

När jag tog över låg vi sjua i tabellen, men förlorade endast en match under resten av säsongen och slutade fyra – på samma poäng som trean. Nådde även semifinal i Euro-cupen. Alla är nöjda med min första säsong. Nu spänner jag bågen inför min första fulla säsong!

Coachar parallellt Engelska landslaget, som jag sånär nådde final med i VM, trots att jag gick in rankat som 15 bästa nation i världen. Jag ledde med 2-1 i övertid mot Tyskland i semin då en olycklig hemåtpass gensköts i 121:a minuten! Sen torsk på straffar. Vann bronsmatchen mot Kina, ganska nöjd.. ..men bud på mer. Nu är backlinjen mitt backar 35 respektive 36 år och högerbacken och 35. Så jag vet inte, kommer bli svårt att hitta ersättare som kan köra två år på hög nivå!

Silkworm var spelet som rullades som demo den dag jag köpte min första Amiga 500. En fartfylld shooter som tillät två spelare samtidigt. Det som är lite annorlunda är att den ene spelaren kör en jeep och den andre en helikopter, vilket leder till fundamentalt olika spelupplevelser för spelarna.

Spelade det seriöst tillsammans med brorsan och det var riktigt svårt. En rejäl utmaning! Jag styrde jeep och brorsan i helikoptern. Silkworm har en bra balans så det är enkelt att hjälpa varandra. Vissa fiender är helt harmlösa för helikoptern, medan andra är ofarliga för jeepen.

Men det blir riktigt svårt, samt att från ungefär mitt i spelet får credits inte användas. Så man får väldigt få liv att klara andra halvan av spelet med. Jag och min bror nådde slutbossen tre gånger, en gång kom han dit själv, och andra gången var det min tur. Men det var först tredje och sista vi nådde fram tillsammans och lyckades vinna. Det krävdes många försök innan vi nådde dit och något direkt begär att någonsin spela Silkworm seriöst igen har aldrig infunnit sig.

Men det är ett riktigt bra spel. Många Amigaspel är riktigt tröga, och sega. Inte Silkworm, det flyter kanonbra. Det är även helt befriat från musik, och har endast ljudeffekter. Då just musiken är det som gör många Amigaspel värda att spela känns det som en essäns Silkworm saknar. Men har du inte testat vill jag varmt rekommendera spelet.

Nu är jag inne i ett riktigt stim igen med Football manager 2012. Bytte klubb och spelat upp Grosseto från Serie B till Serie A i Italien – och tävlar sålunda mot min tidigare klubb Bari. Som vanligt är det svårt att locka bra spelare, man får ta unga och hoppas att de lyckas.

Slutade 17:e år ett, 15:e år två, 8:e år tre och vann även cupen som ger mig en plats i Euroleague. Då är ju tanken i år en topp fem placering i ligan. Vart så himla upprörd alldeles nyss så jag är tvungen att lämna en rapport – tappade en 3-0 ledning till 3-4 förlust! Min målvakt Ichiki har jättebrasiffror, men han är kort – 167 cm. Och usel på spänst och spel i luftrummet. Det visar sig att man inte kan lära ut storlek, efter den där matchen slängde jag ut honom på transfermarknaden och spelar istället med min reserv Kinch som var förstamålis övriga säsonger (och även halva ifjol). Har hellre 38 miljoner på banken än det där på mållinjen. Aldrig mer en kortis.

Nyckelförmågor. En mot en 17/20. Greppsäkerhet 16/20. Reflexer 20/20. Straffområdeskontroll 17/20. Men allt det där spelar ingen roll då spel i luftrummet är 4/20 och Spänst 3/20.

Då jag nu bytt PC samlar jag ihop de sista skärmklippen för nuvarande kärnan i mitt FM2012 gäng, som vunnit serie A härliga sexton gånger i följd. Jag hade länge problem i europa, men har precis firat min fjärde champions league titel – och andra i rak följd.

Några screenshots på spelarna som gjort det möjligt

Nello Borda köptes billigt och tidigt från AC Milans juniorlag. Min meste ligaspelare som nu har hög ålder, men fortsatt fina siffror. Han har varit med på fjorton raka ligasegrar.

Min storstjärna som var med ett tiotal säsonger är min bästa mittback, högerback, högermittfältare, defensive mittfältare och centrala mittfältare. Han får dock bara plats på ett ställe i taget.

Min målkung, som gjorde över 50 mål en säsong. Men svårt att hålla honom riktigt konsekvent, tycker han borde göra det varje år så länge han är i sin prime.

En lite yngre spelare som i det tysta gör 15-20 mål och lika många assist varje säsong. En perfekt komplimentbit till Correa som är en måltjuv.

Och till sist framtiden. Statsen ser inte så sjukt märkvärdiga ut, men han får otroligt mycket uträttat från sin offensiva mittfältsposition.

Vem ska rucka på Bari? Förra säsongen var det svårt halva säsongen, skador på målvakt ledde till en del poängtapp. Och AC Milan förlorade samtidigt inte en match, de hade kanske en lucka på sex poäng – men jag vann till slut ligan komfortabelt då deras form dalade.

Spelat två matcher i veckan, en med Mackan och en med Hellan. Matchen med Mackan var seg. Då vi hade en ai med, som därtill blev stark – men som vanligt inte kunde spela för att vinna. De förstår inte slutet. Mackan gav upp vid midnatt och jag blev utnämnd till vinnare. Jag spelade Amazon, han Tinkerer.

Match två var spännande. Hellan valde som vanligt en caster, men spellcyclande var en farlig idé då jag hade Archon (som gör ett i skada på alla motståndare i samma region efter tre spells har castats). Såg min chans då han tog en promenad i city, som är svår att lämna som man vill. Fick ner honom till ett, och hade spellen death pact på hand. Vilket gör att jag kan ge skadan till honom om jag tar någon, försökte dricka en potion för att förlora liv, rullade om med fate. Men ingen etta.

Lyckades avbryta Hellans planerade färjetur ut ur regionen med en imobility spell och det blev handgemäng. Vi båda hade 11 i grund och båda slog en sexa. Otroligt nervigt. Men närmare än så kom jag inte, han hade bättre craft och jag hade för lite tid att hinna söka motmedel. Han drog dessutom den där orben som ger en två omgångar per turn tre gånger. Så han formligen flög genom mitten.

Men sammanfattningsvis en av de bästa och tätaste matcherna jag spelat. Med nedanstående slut- Era of invention

Nu blir denna post på engelska, då den skrevs för forumet på steam. Men vill även bevara denna anteckning här.

Three key points that make Football manager such a great game

1. The many challenges
Getting your club from where it is to where you want it to be is often a long road. Personally I think taking on a top notch club as your first job is a waste of challenge. This in my opinion should only be done to test tactics – if you already have the best players available and a top reputation you’re skipping alot of steps. Either working your way to that top notch job, by performing well with lower tire clubs and getting better job offers, or even better – transforming your club to be one of the best in the nation is just a great feeling. It takes time, but once you’re up there and managed to grab your first national title we go to the second step. The game is kind enough to simultaniously run a nation and a club, giving you more big title opportunities.

2. Staying on top
What’s so fascinating about Football manager is that once you reached the top of the mountain there are still several more mountains to climb. Winning the major continental titles can be one of the most frustrating challenges in the game, and truly simulating the reality of the game of football. While keeping your core and gradually changing parts as the players age can give you a domestic league dynasty with long runs as champion. But winning the champions league is a whole different cookie. You can prepare all you want – it will still be a goal one way or the other that decides your fate. The reason I write this post is because I recently lost the olympic games final as Spain U23 fell to Germany U23, 1-2, despite having 16-3 goal attempts. And in the same season (where I built a 7 season streak as serie A champions) lost to AC Milan in the champion league semis with 2-2 on away goals decision (having won away 1-0 and lost home 2-1 (despite 17-7 in attempts). But even a perfect season where you win all cups and league title will still leave me with thirst to give it another go.

3. Having a truly long career
I failed to mention this season on my save is 2044/45 season. In a career where I’ve won the premier league, the german league, the danish league and got the achivement scottish hero (getting a club from lowest league to highest in the nation). Tried but failed to win in argentina. And now I manage Bari and the Italian national team. I have also won the Euro’s and World cup as France, African nations cup as Senegal and Olympics as Italy. What is so exciting to me is that the parameters keep changing. Your squad either improves or declines as a year passes, it’s never the same game all over again. You have to find the talent – and as I have choosen clubs throughout my career that do not start with a big load of talent or cash, and have a low reputation – I generally have to find talented young players and turn them into stars, to get anyone else to join my clubs before being a top club in europe I really have to overpay and there is no chance of getting established stars that are playing for other clubs (only disgruntled ones or free agents join me). The fact that the game lets you play as long as you want to is an amazing feature – there are naturally zero actual players left in my simulation 30+ years into the game. You see the merits above, and the clubs were Wolverhampton, Odense BK, Hoffenheim, Annan, Godoy Cruz. I never made it easy on myself and I still love this game.

Bari säkrar serie A i sista omgången. Som jag skrev i tidigare post kände jag att jag skulle behöva 4 poäng i de tre nyckelmatcherna Lecce, AC Milan och Juventus. Det blev endast tre, och därmed var jag tvungen att vinna mina tre sista matcher för att hålla undan. Förlorade mot Juve och Milan, och det kändes därefter som Juventus skulle ta det.

Trodde vi blev rökta i näst sista ronden mot Udinese, 0-2 underläge efter en kvart. Men laget visade otrolig karaktär och vände till 5-2! I sista matchen togs en ledning med 3-0 och då försvaret i Bari är under all kritik valde jag ändå att inte parkera bussen. Höll undan med 3-2 seger mot Fiorentina och kammade hem det, glest på läktarna som ni ser ovan! Dåligt. Då det är en match for all the marbles.

Nu väntar en spännande offseason, kommer jag lyckas knyta till mig Puddu, Hoxah och Marsico även långsiktigt? Min målvakt blev utsett till ligans bästa, men jag vet inte. 44 insläppta på 36 matcher Hoxah vann skytteligan.

Mot slutet av fjolårssäongen klagade en av truppens stjärnor Marsico på ligapositionen. Jag sa i ett privat samtal att vi håller på bygga något stort och bad om tålamod och se var vi är ett år från då.

Och var är vi?!

Jo helt obegripligt i topp med nio omgångar kvar. Min andra stjärna från ifjol Puddu hade länge en transferansökan ute, men skadade sig och var bort fem månader. Inget intresse visades och nu ville han nyligen stanna, perfekt. Han kom därtill tillbaka mycket starkt, som förväntat.

Nya stjärnan Hoxah har varit fullständigt brilljant. Med 23 mål och 20 assist känns det som han gör precis vad han vill oavsett motstånd. Puddu har spelat i 15 matcher men ändå hunnit med 9 mål och 13 assist. Reserven Bilotta har därtill bidragit med 10 mål på 19 matcher. Kikar man i tabellen kan man se hur Bari varit makalöst målfarliga med 28 mål fler än närmaste motståndare.

Om det bär hela vägen är oklart, möten mot Lecce, AC Milan och Juventus är kvar i schemat. Men lyckas man ta säg 4-6 poäng på dem så vinner vi nog!

Mediatipset för säsongen läser 16:e plats. Inget förvånande med tanke på fjolårets placering, som blev 17 – precis ovan nedflyttning.

En taktisk nyckel är alla mål vi lyckas göra på hörnor. En ny grej som började utforskas ifjol har fortsatt i år. Med 25 mål från hörnor är Bari överlägsna, och det har vunnit många poäng. Tvåan har endast 11. Nyckeln är att inte sikta på långa spelare, som traditionellt vaktas av långa spelare. Utan istället har högerbacken Marsico (eller reserven Ahmedovic) fått gå på djupet mot första stolpen. Marsico har gjort 14 mål (näst bäst i laget) samt 4 assist och reserven Ahmedovic har gjort 6 mål två assist på åtta startade matcher och tio inhopp.

Återkommer med en rapport efter säsong, och nästa år blir det europaspel! Får se om jag lyckas hålla i mina tre nyckelspelare, de har alla klasuler i kontrakten för att kunna bli köpta för en viss summa. Som givetvis är alldeles för låg för deras talang. Hoppas skrapa ihop resurser för att kunna förlänga dessa utan klasuler.

Det började så lovande. Och jag hade med Bari skramlat ihop 26 poäng på 12 omgångar. Efter 22 omgångar hade jag 28 poäng, alltså åtta torsk och två oavgjorda. Och det fortsatte trenda neråt, men tre omgångar kvar doppade jag tån i nedflyttningszonen för första gången på hela säsongen.

När det går dåligt är det svårt att sluta spela. Det blev väldigt påtagligt hur viktig Marsico är för laget, han åkte på en långtidsskada under min dåliga sekvens och högerbacken bidrog under säsongen med 9 mål och 3 assist, samt 5 utmärkelser till matchens spelare på 29 matcher. Och mitt andra äss Puddu får ses som den som räddade laget kvar med sin målskörd, 21, och assist 12. Törs lova att Puddu leverade minst 7 assist till Marsico på hörnor.

Tyvärr fick den slutliga 16:e placeringen Puddu att tröttna och han söker nu att bli såld. Synd det, för nu har jag hittat hans parhäst och en ny stjärna. Xhevat Hoxha, en Alban som spelade i Sarajevo. Trodde inte jag skulle ha råd, men det gick vägen trots att jag bjöd under värdet med 8 miljoner, kostnaden landade på 36 miljoner vilket var lite drygt halva bankboken.

Högerklick och visa bild för bättre kvalle. Hoxah är verkligen nära komplett, och kommer från ett mindre känt lag så han kan utvecklas något år till. Annars har marginella uppgraderingar gjorts. En skaplig defensiv mittfältar, men resten är ärligt talat utfyllnad. Vi nämner då Haas, som får blir speluppläggare på defensiva mittfältet.

Haas kan bli lite bättre, Men kan både passa och spela ettrigt försvar. Det defensiva spelet flyttar ner från centralt mittfält till där jag mer traditionellt brukar spela den här rollen, alldeles ovanför försvarslinjen och även den som bygger spel bakifrån.

Lycka till Bari. Inledde säsong med vinst och oavgjort, mot två medellag.

Den trevande inledningen välte över åt rätt håll för mitt Bari i serie A. Gick sju matcher utan förlust och kunde mycket väl haft 2-4 poäng till men tappade greppet om några matcher, varav en snopen 1-1 match mot Cantania efter att de kvitterade i 92:a. Sånt som får en att vilja stänga av!

H;gerklicka och visa för bättre kvalitet på fotot. En tuff period i tabellen väntar, efter en 1-0 förlust mot Juventus (där Bari mycket väl kunde fått med sig en pinne med farliga kontringar) väntar AC Milan, Parma, Chievo i rak följd. Men de 15 poängen som redan är insamlade kommer räcka långt.

Lagen som kom upp på samma villkor har nu parkerat sig i källaren av tabellen. Själv kikar jag nu runt i de bra lagens u20 och reservlag efter unga fynd att plocka upp. Det brukar vara melodin, att bygga nåt eget istället för att försöka köpa etablerade spelare. Det får man göra som komplement.

Eftersom det är svårt att attrahera lyssnare till berättelser ur football manager känns det säkrast att åtminstone anteckna nuet. Inlägg som detta kan enkelt stå som testament för precis hur bra FM2012 är som spel. 1616 timmar har spelet åtminstone stått igång.

Senaste tiden har jag först klarat Scottish hero achivement, att ta ett lag från lägsta till högsta serie. Därefter flydde jag skeppet illa kvickt och spelade inte på säkert ett år. Provade att spela en uppdaterad version, FM2020 – men det är helt enkelt inte samma sak. Efter jag lämnade Skottland hade jag hand om Senegals landslag och lyckades skrällvinna Afrikanska mästerskapen, men sen bommade jag VM kvalet och bestämde mig för att åter hitta en klubb.

Ungefär där börjar det roliga, jag aktiverade italienska serie A, och då våren kom aktiverades ligan. Endast de nya klubbarna stod utan manager, så jag får börja från botten med laget Bari. Och det var kul, för truppen var mer eller mindre tom och man hade ändå en hygglig budget och ligan bra rykte. Jag kunde med andra ord värva spelare från start. Normalt när du tar över en klubb kommer den full med spelare på långtidskontrakt som därtill suger. Det tar tid att möblera om.

Med målsättning att inte åka ur är det extra roligt att bygga lag. Jag spelar en 4-1-3-2 uppställning, med en defensiv speluppläggare på bakre mittfältet. Aggresiva yttrar, och en bollvinnare på centrala mitten. På topp provar jag det som jag egentligen alltid viljat göra, men aldrig riktigt tycker mig få ihop det. En target player som tar emot bollen, och en kvick finisher som går på mål.

Det är kul att korttidssatsa på spelare, jag vet att jag inte vinner ligan och kan därför värva en 34 årig playmaker. Sätta en spelare ur amatörligan på topp, för att han är 201 cm och 90 kilo med endast ett fåtal positiva förmågor – han ska få knoppen på bollen. Plockade även upp två av mina tidigare Senegaleser som jag lärt gilla i landslaget. Och sedan handlade jag billigt, transferlistade spelare som på ett eller annat vis inte trivdes i sina lag. Jag har plats för alla. Man värvar tilltänkt startspelare, och en del reserver. Redo att bygga om för framtiden inom kort.

Resultaten inledningsvis har varit lite upp och ner. Målsättningen är att ta dubbla segrar mot Torino och Empoli, som kom upp på samma villkor som mitt gäng. Tom trupp. Och därefter hoppas fiska en del positiva resultat mot mittenlagen, någon oavgjord här och där kan man önska.

Inledde med 3-1 mot Torino (bottenlag). Sen fick jag stryk 1-5 mot Inter Milan (topplag). 1-2 mot Napoli (lite över medel). 1-1 mot Lecce (mittenlag). Väldigt planenlig start må jag säga. Detta följdes upp med en 3-2 seger mot mittengänget Fiorentina, vilket blir att betrakta som lite av en skräll. Min senegalesiske forward, på 33 år (en ålder jag generellt inte värvar spelare i) gjorde alla tre målen, hans första i klubben. Bari ligger därmed efter fem omgångar på en sjundeplats, vilket är alldeles fantastiskt.

Kan även ha hittat ett par spelare som kommer dröja sig kvar i laget tills vi blir bra. Dem ser du nedan, och jag återkommer med säsongsrapport!