ja för tusan, vi kallar det så. En femspelars throwdown på sex timmar. Ett lite oväntat gästspel i den lokala brädspelsgruppen för Talisman denna vecka. Får ju då osökt slänga in lite nya namn i bloggen i form av Pärlan, Lindberg ..och Theo, har nog varit med förr han?
För att hålla tiden nere levlade man redan vid tre trophys (och därefter kostade det fyra osv) att jämföra med originalets sju(!). Tog även bort Woodlands och highlands och körde med grundbrädet. Fiddes fina 3D printade trappa fick dock vara med och hålla på ett antal specialkort på väg till 12/12 bossen The ice queen.
Vi alla fick välja land tre karaktärer. Honkas var Highlander, jag fick Warrior, Pärlan Elf, Theo Minotaur och Lindberg Possessed. Det blev ganska tidigt så att Lindberg och jag hade bra starter. Drömmen med warrior är att ramla över lite pengar och tidigt köpa två vapen. Det lyckades jag också med, samt ett bra pet som kunde hämta uppflippade adv cards att landa på istället för att dra kort.
Theo muckade med allt och alla, lade mycket tid hos Råttkungen, som till slut besegrades och då inkasserade han en spellbook. Han hade även ett horn i inventoryt som kunde instakilla såväl honom själv som karaktären han interagerade med.
För Honkas gick det trögt. Han blev utsatt för en hel del ”spellcycling” och Växte näppeligen alls.. En del guld och lite förbättrade items blev det dock. Men ha. hittade aldrig några monster att fighta.
Elf må vara bland de tristare karaktärerna av alla. Därtill nyttjade Pärlan aldrig hans skills, det är effektivt att teleportera sig mellan skogar för att alltid säkerställa att få dra kort. Men det gick ganska bra ändå, stadig tillväxt toppat med en spellbook. Segt att han inte kunde läsa korten utan förstoringsglas i den situationerna.
Glädjen med att ha köpt alla de där bra grejorna med warrior blev dock kortlivad. Hamnade i finkan då jag slog lägst av alla. Och hade bränt guldet så kunde ej muta mig ut. Miste ett par liv och många rundor. Väl ute så var det första som hände att jag miste mitt sista liv samma runda. Game over, omstart som Philosopher.
Lindberg ramlade tidigt in i Dungeon och hade tillräckligt med styrka för att kunna hålla sig där. Och växte snabbast, där finns många fighter. Hon hade även en tidig horse and cart och kunde samla på sig en massa grejor.
Tiden rullade på, jag fick en bra start som Philosopher och lyckades få tag på alla warriors prylar. Samt lirka åt mig Theos spellbook som han droppat på en lurig plats. Nu samlade Lindberg och Pärlan ihop till Talismans, och jag bedömde mig redo också, efter en sjuklig turrunda där jag klarade två quests och fick två talismans som gav +2 i cra/str. Alla tre av oss hade absolut chans på bossen.
Theo gav upp då dagen efter kallet irl kändes av, och hade inte heller utvecklats just alls. Honkas dog, och hoppade inte in igen. Lindberg och Pärlan var hack i häl på varandra i inre regionen. Jag åkte på en poltergeist och kunde endast flytta ett steg i sänder, men var med strax bakom.
i slutänden var Pärlan först på Ice queen, och tog det första av fyra liv. Men sen tog det stopp och han skulle stå över två rundor. Lindberg tog sig fram och lyckades vinna tre raka för segern. Jag var två rutor ifrån då avgörandet föll. Kul, och tight match.
Hur roligt vore det inte om vi kunnat presentera Lindberg, som alls inte varit med om vår Talisman historia, med den fula kopparsprayade trofén jag gjorde? Ingen vet dock var den är.
Nykomlingarna verkade alla mycket roade av spelet, det förvånar mig inte.
Gillingham, Odense BK, Ayr utd, Hercules, TeBe Berlin, Top Oss, Chicago Fire, Grosetto, Huddersfield, Birmingham, Queen’s park, FC Targu Mures, Godoy Cruz, Bari, Walsall, Wycombe wanderers, Tottenham, Wolverhampton, York, Hoffenheim, Udinese, Wimbledon, Annan, Napoli, Ural.. Detta är några av klubbarna jag coachat genom alla år i Football manager/Championship manager. De största där är kanske Napoli eller Udinese – inga super mega toppklubbar. Det har aldrig fallit mig i smaken att spela bästa laget med oändlig budget.
Men nuså! Efter att fått mina ansökningar utskrattade av ett tiotal klubbar, inklusive gäng i Franska division 2. Det tål ju att sägas att denna managers karriär har vunnit allt som går att vinna – inklusive en 15 år lång svit som segrare i Italienska serie A (innan jag frivilligt lämnade posten)
Till slut fick jag napp hos Premier league jumbon Ipswich, som var dömda att åka ur då jag kom till jobbet i februari – sent på säsongen. Men jag hade gjort exakt noll matcher och mindre än en vecka på posten då Manchester united erbjöd mig platsen som manager. Jag tog den. Ipswich var på väg ut, svårt att vända på trenden på endast två-tre månader och en lång uppbyggnad väntade. Nu var jag lite sugen på att ha kapital och möjligheter direkt, äkta storklubb – för första gången någonsin. Får se om jag kan leva upp till förväntningarna.
När jag tog över låg vi sjua i tabellen, men förlorade endast en match under resten av säsongen och slutade fyra – på samma poäng som trean. Nådde även semifinal i Euro-cupen. Alla är nöjda med min första säsong. Nu spänner jag bågen inför min första fulla säsong!
Coachar parallellt Engelska landslaget, som jag sånär nådde final med i VM, trots att jag gick in rankat som 15 bästa nation i världen. Jag ledde med 2-1 i övertid mot Tyskland i semin då en olycklig hemåtpass gensköts i 121:a minuten! Sen torsk på straffar. Vann bronsmatchen mot Kina, ganska nöjd.. ..men bud på mer. Nu är backlinjen mitt backar 35 respektive 36 år och högerbacken och 35. Så jag vet inte, kommer bli svårt att hitta ersättare som kan köra två år på hög nivå!
Silkworm var spelet som rullades som demo den dag jag köpte min första Amiga 500. En fartfylld shooter som tillät två spelare samtidigt. Det som är lite annorlunda är att den ene spelaren kör en jeep och den andre en helikopter, vilket leder till fundamentalt olika spelupplevelser för spelarna.
Spelade det seriöst tillsammans med brorsan och det var riktigt svårt. En rejäl utmaning! Jag styrde jeep och brorsan i helikoptern. Silkworm har en bra balans så det är enkelt att hjälpa varandra. Vissa fiender är helt harmlösa för helikoptern, medan andra är ofarliga för jeepen.
Men det blir riktigt svårt, samt att från ungefär mitt i spelet får credits inte användas. Så man får väldigt få liv att klara andra halvan av spelet med. Jag och min bror nådde slutbossen tre gånger, en gång kom han dit själv, och andra gången var det min tur. Men det var först tredje och sista vi nådde fram tillsammans och lyckades vinna. Det krävdes många försök innan vi nådde dit och något direkt begär att någonsin spela Silkworm seriöst igen har aldrig infunnit sig.
Men det är ett riktigt bra spel. Många Amigaspel är riktigt tröga, och sega. Inte Silkworm, det flyter kanonbra. Det är även helt befriat från musik, och har endast ljudeffekter. Då just musiken är det som gör många Amigaspel värda att spela känns det som en essäns Silkworm saknar. Men har du inte testat vill jag varmt rekommendera spelet.
Nu är jag inne i ett riktigt stim igen med Football manager 2012. Bytte klubb och spelat upp Grosseto från Serie B till Serie A i Italien – och tävlar sålunda mot min tidigare klubb Bari. Som vanligt är det svårt att locka bra spelare, man får ta unga och hoppas att de lyckas.
Slutade 17:e år ett, 15:e år två, 8:e år tre och vann även cupen som ger mig en plats i Euroleague. Då är ju tanken i år en topp fem placering i ligan. Vart så himla upprörd alldeles nyss så jag är tvungen att lämna en rapport – tappade en 3-0 ledning till 3-4 förlust! Min målvakt Ichiki har jättebrasiffror, men han är kort – 167 cm. Och usel på spänst och spel i luftrummet. Det visar sig att man inte kan lära ut storlek, efter den där matchen slängde jag ut honom på transfermarknaden och spelar istället med min reserv Kinch som var förstamålis övriga säsonger (och även halva ifjol). Har hellre 38 miljoner på banken än det där på mållinjen. Aldrig mer en kortis.
Nyckelförmågor. En mot en 17/20. Greppsäkerhet 16/20. Reflexer 20/20. Straffområdeskontroll 17/20. Men allt det där spelar ingen roll då spel i luftrummet är 4/20 och Spänst 3/20.
Då jag nu bytt PC samlar jag ihop de sista skärmklippen för nuvarande kärnan i mitt FM2012 gäng, som vunnit serie A härliga sexton gånger i följd. Jag hade länge problem i europa, men har precis firat min fjärde champions league titel – och andra i rak följd.
Några screenshots på spelarna som gjort det möjligt
Nello Borda köptes billigt och tidigt från AC Milans juniorlag. Min meste ligaspelare som nu har hög ålder, men fortsatt fina siffror. Han har varit med på fjorton raka ligasegrar.
Min storstjärna som var med ett tiotal säsonger är min bästa mittback, högerback, högermittfältare, defensive mittfältare och centrala mittfältare. Han får dock bara plats på ett ställe i taget.
Min målkung, som gjorde över 50 mål en säsong. Men svårt att hålla honom riktigt konsekvent, tycker han borde göra det varje år så länge han är i sin prime.
En lite yngre spelare som i det tysta gör 15-20 mål och lika många assist varje säsong. En perfekt komplimentbit till Correa som är en måltjuv.
Och till sist framtiden. Statsen ser inte så sjukt märkvärdiga ut, men han får otroligt mycket uträttat från sin offensiva mittfältsposition.
Vem ska rucka på Bari? Förra säsongen var det svårt halva säsongen, skador på målvakt ledde till en del poängtapp. Och AC Milan förlorade samtidigt inte en match, de hade kanske en lucka på sex poäng – men jag vann till slut ligan komfortabelt då deras form dalade.
Spelat två matcher i veckan, en med Mackan och en med Hellan. Matchen med Mackan var seg. Då vi hade en ai med, som därtill blev stark – men som vanligt inte kunde spela för att vinna. De förstår inte slutet. Mackan gav upp vid midnatt och jag blev utnämnd till vinnare. Jag spelade Amazon, han Tinkerer.
Match två var spännande. Hellan valde som vanligt en caster, men spellcyclande var en farlig idé då jag hade Archon (som gör ett i skada på alla motståndare i samma region efter tre spells har castats). Såg min chans då han tog en promenad i city, som är svår att lämna som man vill. Fick ner honom till ett, och hade spellen death pact på hand. Vilket gör att jag kan ge skadan till honom om jag tar någon, försökte dricka en potion för att förlora liv, rullade om med fate. Men ingen etta.
Lyckades avbryta Hellans planerade färjetur ut ur regionen med en imobility spell och det blev handgemäng. Vi båda hade 11 i grund och båda slog en sexa. Otroligt nervigt. Men närmare än så kom jag inte, han hade bättre craft och jag hade för lite tid att hinna söka motmedel. Han drog dessutom den där orben som ger en två omgångar per turn tre gånger. Så han formligen flög genom mitten.
Men sammanfattningsvis en av de bästa och tätaste matcherna jag spelat. Med nedanstående slut- Era of invention
Nu blir denna post på engelska, då den skrevs för forumet på steam. Men vill även bevara denna anteckning här.
Three key points that make Football manager such a great game
1. The many challenges Getting your club from where it is to where you want it to be is often a long road. Personally I think taking on a top notch club as your first job is a waste of challenge. This in my opinion should only be done to test tactics – if you already have the best players available and a top reputation you’re skipping alot of steps. Either working your way to that top notch job, by performing well with lower tire clubs and getting better job offers, or even better – transforming your club to be one of the best in the nation is just a great feeling. It takes time, but once you’re up there and managed to grab your first national title we go to the second step. The game is kind enough to simultaniously run a nation and a club, giving you more big title opportunities.
2. Staying on top What’s so fascinating about Football manager is that once you reached the top of the mountain there are still several more mountains to climb. Winning the major continental titles can be one of the most frustrating challenges in the game, and truly simulating the reality of the game of football. While keeping your core and gradually changing parts as the players age can give you a domestic league dynasty with long runs as champion. But winning the champions league is a whole different cookie. You can prepare all you want – it will still be a goal one way or the other that decides your fate. The reason I write this post is because I recently lost the olympic games final as Spain U23 fell to Germany U23, 1-2, despite having 16-3 goal attempts. And in the same season (where I built a 7 season streak as serie A champions) lost to AC Milan in the champion league semis with 2-2 on away goals decision (having won away 1-0 and lost home 2-1 (despite 17-7 in attempts). But even a perfect season where you win all cups and league title will still leave me with thirst to give it another go.
On my way to victory in the 2045 Italian cup vs Juventus. Which I eventually won 5-1 behind a goal and two assists from solid striker Jesús and two goals from struggling Ognyanov (who just couldn’t get on track this year no matter what I did) The not as good striker Linetti got a goal of the bench, he also lead the team in league cools as he was consistent I had to play him more regularly. I believe Ognyanovs lack of form cost us in europe where we bowed out to AC Milan in the semis. Have yet to win CL with bari despite seven straight league titles. Back at it. Final goal was Giménez, the budding centre back and spanish international who established himself as a starter this year.
3. Having a truly long career I failed to mention this season on my save is 2044/45 season. In a career where I’ve won the premier league, the german league, the danish league and got the achivement scottish hero (getting a club from lowest league to highest in the nation). Tried but failed to win in argentina. And now I manage Bari and the Italian national team. I have also won the Euro’s and World cup as France, African nations cup as Senegal and Olympics as Italy. What is so exciting to me is that the parameters keep changing. Your squad either improves or declines as a year passes, it’s never the same game all over again. You have to find the talent – and as I have choosen clubs throughout my career that do not start with a big load of talent or cash, and have a low reputation – I generally have to find talented young players and turn them into stars, to get anyone else to join my clubs before being a top club in europe I really have to overpay and there is no chance of getting established stars that are playing for other clubs (only disgruntled ones or free agents join me). The fact that the game lets you play as long as you want to is an amazing feature – there are naturally zero actual players left in my simulation 30+ years into the game. You see the merits above, and the clubs were Wolverhampton, Odense BK, Hoffenheim, Annan, Godoy Cruz. I never made it easy on myself and I still love this game.
Bari säkrar serie A i sista omgången. Som jag skrev i tidigare post kände jag att jag skulle behöva 4 poäng i de tre nyckelmatcherna Lecce, AC Milan och Juventus. Det blev endast tre, och därmed var jag tvungen att vinna mina tre sista matcher för att hålla undan. Förlorade mot Juve och Milan, och det kändes därefter som Juventus skulle ta det.
Trodde vi blev rökta i näst sista ronden mot Udinese, 0-2 underläge efter en kvart. Men laget visade otrolig karaktär och vände till 5-2! I sista matchen togs en ledning med 3-0 och då försvaret i Bari är under all kritik valde jag ändå att inte parkera bussen. Höll undan med 3-2 seger mot Fiorentina och kammade hem det, glest på läktarna som ni ser ovan! Dåligt. Då det är en match for all the marbles.
Nu väntar en spännande offseason, kommer jag lyckas knyta till mig Puddu, Hoxah och Marsico även långsiktigt? Min målvakt blev utsett till ligans bästa, men jag vet inte. 44 insläppta på 36 matcher Hoxah vann skytteligan.
Mot slutet av fjolårssäongen klagade en av truppens stjärnor Marsico på ligapositionen. Jag sa i ett privat samtal att vi håller på bygga något stort och bad om tålamod och se var vi är ett år från då.
Och var är vi?!
Jo helt obegripligt i topp med nio omgångar kvar. Min andra stjärna från ifjol Puddu hade länge en transferansökan ute, men skadade sig och var bort fem månader. Inget intresse visades och nu ville han nyligen stanna, perfekt. Han kom därtill tillbaka mycket starkt, som förväntat.
Nya stjärnan Hoxah har varit fullständigt brilljant. Med 23 mål och 20 assist känns det som han gör precis vad han vill oavsett motstånd. Puddu har spelat i 15 matcher men ändå hunnit med 9 mål och 13 assist. Reserven Bilotta har därtill bidragit med 10 mål på 19 matcher. Kikar man i tabellen kan man se hur Bari varit makalöst målfarliga med 28 mål fler än närmaste motståndare.
Om det bär hela vägen är oklart, möten mot Lecce, AC Milan och Juventus är kvar i schemat. Men lyckas man ta säg 4-6 poäng på dem så vinner vi nog!
Mediatipset för säsongen läser 16:e plats. Inget förvånande med tanke på fjolårets placering, som blev 17 – precis ovan nedflyttning.
En taktisk nyckel är alla mål vi lyckas göra på hörnor. En ny grej som började utforskas ifjol har fortsatt i år. Med 25 mål från hörnor är Bari överlägsna, och det har vunnit många poäng. Tvåan har endast 11. Nyckeln är att inte sikta på långa spelare, som traditionellt vaktas av långa spelare. Utan istället har högerbacken Marsico (eller reserven Ahmedovic) fått gå på djupet mot första stolpen. Marsico har gjort 14 mål (näst bäst i laget) samt 4 assist och reserven Ahmedovic har gjort 6 mål två assist på åtta startade matcher och tio inhopp.
Återkommer med en rapport efter säsong, och nästa år blir det europaspel! Får se om jag lyckas hålla i mina tre nyckelspelare, de har alla klasuler i kontrakten för att kunna bli köpta för en viss summa. Som givetvis är alldeles för låg för deras talang. Hoppas skrapa ihop resurser för att kunna förlänga dessa utan klasuler.
Det började så lovande. Och jag hade med Bari skramlat ihop 26 poäng på 12 omgångar. Efter 22 omgångar hade jag 28 poäng, alltså åtta torsk och två oavgjorda. Och det fortsatte trenda neråt, men tre omgångar kvar doppade jag tån i nedflyttningszonen för första gången på hela säsongen.
När det går dåligt är det svårt att sluta spela. Det blev väldigt påtagligt hur viktig Marsico är för laget, han åkte på en långtidsskada under min dåliga sekvens och högerbacken bidrog under säsongen med 9 mål och 3 assist, samt 5 utmärkelser till matchens spelare på 29 matcher. Och mitt andra äss Puddu får ses som den som räddade laget kvar med sin målskörd, 21, och assist 12. Törs lova att Puddu leverade minst 7 assist till Marsico på hörnor.
Tyvärr fick den slutliga 16:e placeringen Puddu att tröttna och han söker nu att bli såld. Synd det, för nu har jag hittat hans parhäst och en ny stjärna. Xhevat Hoxha, en Alban som spelade i Sarajevo. Trodde inte jag skulle ha råd, men det gick vägen trots att jag bjöd under värdet med 8 miljoner, kostnaden landade på 36 miljoner vilket var lite drygt halva bankboken.
Högerklick och visa bild för bättre kvalle. Hoxah är verkligen nära komplett, och kommer från ett mindre känt lag så han kan utvecklas något år till. Annars har marginella uppgraderingar gjorts. En skaplig defensiv mittfältar, men resten är ärligt talat utfyllnad. Vi nämner då Haas, som får blir speluppläggare på defensiva mittfältet.
Haas kan bli lite bättre, Men kan både passa och spela ettrigt försvar. Det defensiva spelet flyttar ner från centralt mittfält till där jag mer traditionellt brukar spela den här rollen, alldeles ovanför försvarslinjen och även den som bygger spel bakifrån.
Lycka till Bari. Inledde säsong med vinst och oavgjort, mot två medellag.
Den trevande inledningen välte över åt rätt håll för mitt Bari i serie A. Gick sju matcher utan förlust och kunde mycket väl haft 2-4 poäng till men tappade greppet om några matcher, varav en snopen 1-1 match mot Cantania efter att de kvitterade i 92:a. Sånt som får en att vilja stänga av!
H;gerklicka och visa för bättre kvalitet på fotot. En tuff period i tabellen väntar, efter en 1-0 förlust mot Juventus (där Bari mycket väl kunde fått med sig en pinne med farliga kontringar) väntar AC Milan, Parma, Chievo i rak följd. Men de 15 poängen som redan är insamlade kommer räcka långt.
Lagen som kom upp på samma villkor har nu parkerat sig i källaren av tabellen. Själv kikar jag nu runt i de bra lagens u20 och reservlag efter unga fynd att plocka upp. Det brukar vara melodin, att bygga nåt eget istället för att försöka köpa etablerade spelare. Det får man göra som komplement.
Och se där, all speltid till trots. Där jag historiskt vunnit i stort sett allt, om än med olika klubbar, har jag aldrig haft så högt styrelseförtroende som just nu. Jag ska sitta i botten med Empoli och Tornio, men spelar nu för europaplats.Job security> number one in the world!Änglavakt mot A.C Milan. Klockan syns inte. Men sista sekvensen, det är i 94:e minuten vi får frispark där efter att målvakten hamnat utanför boxen med bollen och får gult kort. Och sedan nickas den in för 2-2 och matchen blåses av.
Eftersom det är svårt att attrahera lyssnare till berättelser ur football manager känns det säkrast att åtminstone anteckna nuet. Inlägg som detta kan enkelt stå som testament för precis hur bra FM2012 är som spel. 1616 timmar har spelet åtminstone stått igång.
Senaste tiden har jag först klarat Scottish hero achivement, att ta ett lag från lägsta till högsta serie. Därefter flydde jag skeppet illa kvickt och spelade inte på säkert ett år. Provade att spela en uppdaterad version, FM2020 – men det är helt enkelt inte samma sak. Efter jag lämnade Skottland hade jag hand om Senegals landslag och lyckades skrällvinna Afrikanska mästerskapen, men sen bommade jag VM kvalet och bestämde mig för att åter hitta en klubb.
Ungefär där börjar det roliga, jag aktiverade italienska serie A, och då våren kom aktiverades ligan. Endast de nya klubbarna stod utan manager, så jag får börja från botten med laget Bari. Och det var kul, för truppen var mer eller mindre tom och man hade ändå en hygglig budget och ligan bra rykte. Jag kunde med andra ord värva spelare från start. Normalt när du tar över en klubb kommer den full med spelare på långtidskontrakt som därtill suger. Det tar tid att möblera om.
Med målsättning att inte åka ur är det extra roligt att bygga lag. Jag spelar en 4-1-3-2 uppställning, med en defensiv speluppläggare på bakre mittfältet. Aggresiva yttrar, och en bollvinnare på centrala mitten. På topp provar jag det som jag egentligen alltid viljat göra, men aldrig riktigt tycker mig få ihop det. En target player som tar emot bollen, och en kvick finisher som går på mål.
Det är kul att korttidssatsa på spelare, jag vet att jag inte vinner ligan och kan därför värva en 34 årig playmaker. Sätta en spelare ur amatörligan på topp, för att han är 201 cm och 90 kilo med endast ett fåtal positiva förmågor – han ska få knoppen på bollen. Plockade även upp två av mina tidigare Senegaleser som jag lärt gilla i landslaget. Och sedan handlade jag billigt, transferlistade spelare som på ett eller annat vis inte trivdes i sina lag. Jag har plats för alla. Man värvar tilltänkt startspelare, och en del reserver. Redo att bygga om för framtiden inom kort.
Resultaten inledningsvis har varit lite upp och ner. Målsättningen är att ta dubbla segrar mot Torino och Empoli, som kom upp på samma villkor som mitt gäng. Tom trupp. Och därefter hoppas fiska en del positiva resultat mot mittenlagen, någon oavgjord här och där kan man önska.
Inledde med 3-1 mot Torino (bottenlag). Sen fick jag stryk 1-5 mot Inter Milan (topplag). 1-2 mot Napoli (lite över medel). 1-1 mot Lecce (mittenlag). Väldigt planenlig start må jag säga. Detta följdes upp med en 3-2 seger mot mittengänget Fiorentina, vilket blir att betrakta som lite av en skräll. Min senegalesiske forward, på 33 år (en ålder jag generellt inte värvar spelare i) gjorde alla tre målen, hans första i klubben. Bari ligger därmed efter fem omgångar på en sjundeplats, vilket är alldeles fantastiskt.
Kan även ha hittat ett par spelare som kommer dröja sig kvar i laget tills vi blir bra. Dem ser du nedan, och jag återkommer med säsongsrapport!
Då han är lite kort i rocken samt har dålig spänst planerar jag att låta honom spela mer högerback framöver, även om han idag är bättre som mittback. Lagkaptensbindeln har han också fått. Ledarskap 20, snabb som en iller och brytningssäker. Lagarbetet lämnar en del att önska, vilket kommer göra det svårt att spela offsidefällor. (För bättre kvalle, högerklick och öppna ny flik)Här ser vi alla kvaliteter en måltjuv behöver. Fart, acceleration, avslut. Samt att han kan bidra med fasta situationer både på straff, hörna och frispark. Blir han utkonkurrerad i framtiden kommer han knappast behöva lämna klubben då han är perfekt att stoppa in då man behöver jaga mål. (För bättre kvalle, högerklick och öppna ny flik) Taktiken är beprövad från tidigare klubbadresser denna manager varit på. Men jag har av spelarmässiga skäl kastat om mittfältet lite, brukar ha en balansspelare i defensiva rollen, men här är denne speluppläggare och istället är central mittfältare löpstark och outtröttlig slitvarg. Det är försiktigt defensivt och snabb omställningar mot kanter eller targetplayer som gäller.
Det har blivit en del schack igen sedan jul då kag körde lite matcher mot kamrater. Fast nu på chess.com mot världen. Mycket bra app, man kan få lite gratis analys dagligen och träna på att lösa problem snabbt. Jag gillar 5min vars blixtmatcher bäst.
inte ofta det händer. Men igår spelade jag en match som stack ut. Detta är inte twitch direkt. Men en mäkta fin schackmatch. Jag bytte av pjäser på snygga sätt och kolla min positionering vid drag 26. Ställningen är lika – men det är typ över redan där. Grädden på moset är att jag hade 2 av 5 minuter kvar i detta blixtparti då jag mattade. Tror det går att klicka sig igenom om ni har appen, annars är det dags att skaffa nu!
Här har vi i tio poster på ett fint strukturerat vis försökt förmedla de spel som vi faktiskt spelat under 10 års tid. Mycket har vi läst, hypat och testat, men vilka har vi verkligen spelat? Det här blev resultatet. 10 poster med 3 spel i varje. 30 spel som alla tog vår tid och gav glädje, klurighet, skräck och fascination tillbaka till oss.
Sista året av 00 talet. För sen blir det en 1:a, å det är tiotalet det…
Henriks val
I 20 år har jag vid varje nytt konsolsläpp av Nintendo, önskat ett nytt plattformspel i 2d. Ett Mario (eller vad som helst!) som utnyttjar de obegränsade som en modern konsol ger. Yoshis Island var det sista spelet som fick mig att se hur magiskt plattformsspel i 2d kunde bli med lite cpukraft och SMB3 är det spel jag finner att jag återkommer till år efter år – hos vänner, på virtual console, emulatorer, hos flickvänner, och i folks listor och hjärtan. Jag har till å med originalhandboken på anslagstavlan hemma. Så efter lång väntan kom det slutligen.
New Super Mario Bros Wii, Nintendo, 2009
Det är oerhört svårt att veta hur mycket ett spel kommer att betyda när tiden går sin gilla gång. Att ett spel som CS fortfarande skulle spelas av folk än idag, eller att jag skulle ha fina minnen till ett spel som Delta Force 2, såhär 10 år senare? Men jag baserar min tro på att NSMBW kommer hålla på min kärlek till Nintendo — de var dem som fostrade mig till den spelare jag är idag — att jag alltid tyckt om klassiska Super Mario Bros och att formulan består i det senaste spelet. Därför känner jag att jag med all säkerhet kommer återkomma till spelet, när andan faller på, under åren som kommer. Just för att det är två knappar och en d-pad, det är avslappnande men samtidigt utmanande, det är klurigt men samtidigt rakt på! Det är vad du gör det till. Och det har fungerat under alla år och det kommer fortsätta fungera. Än finns det många hemligheter och taktiker att upptäcka i NSMBW och ännu har jag inte tagit alla star coins*. Jag suger på propelkostymen.
Runner-up: World of Goo 2nd Runner-up: Professor Layton and the Curious Village
* Någon gång kring 2012 spelade Johan och Henrik tillsammans och tog varje star coin, klarade värld 9 och alla dess star coins – en extrem utmaning för att nå det ultimata slutet… …en textbox som sade grattis.
Johans val
2009 är ett svårt år att välja favoritspel för. Det är så pass nytt att intrycken inte riktigt hunnit sjunka in, vad är det egentligen som kommer att bestå? Jag har försökt hålla mig framme och testa spel som potentiellt skulle kunna passa mig och många gånger blivit besviken. Men om jag tar och rannsakar mig själv och tänker på spelminnen som kommer bestå så kan inget spel toppa äventyren jag upplevde tillsammans med mina vänner i 2009 års val.
Left 4 dead, Valve, 2008
För många år sedan upplevde jag för första gången co-op FPS i ett Aliens vs Predator spel. Det var en gemytlig upplevelse men jag upplevde livet som en Marine alltför otacksamt och tröttnade snabbt. Annat är det i Left4Dead då de flesta av dina fiender är veka köttklumpar med dålig koll på omvärlden. Det är snarare än tävling mot kompisarna vem som ska hinna skjuta flest och det finns även annan liknande statistik att tävla i.
Jag hade undvikt att köra spelet för att kunna spela det med Hellan och Claws. Med dem ombord tog vi oss under en helg igenom spelets uppdrag och hade hur kul som helst. Claws var våpet som hela tiden hamnade på släp och räddades av den datorkontrollerade karaktären i gruppen. Hellan sprang hela tiden först, sköt på bilar och drog i spakar för att locka zombies. Jag var i släptåg på honom och gnällde mest för att ingen hjälpte mig då jag blev attackerad. Dynamiken i den här gruppen var kort sagt inte ultimat för co-op spelande, men det var också det som gjorde att det kändes så extremt äkta. Senare testade jag också på att spela 4v4 i LAN som undead. Detta var om möjligt ännu mer underhållande! Medan de levande tvingas vandra den trånga infekterade stigen så får du möjlighet att placera ut dig och strategiskt gillra fällor åt de små gående mumsbitarna. Det tar även udden av det som är läskigt med zombies, man känner ett ansvar att ordna föda till sina virituella bröder och därtill en fin möjlighet att förvandla en verklig kamrat till en portion mat.
Runner-up: Torchlight
2nd Runner-up: Tales of monkey Island
GEMENSAMMA VALET
World of Goo får ursäkta, men årets gemensamma upplevelse var ändå ett spel som fick oss att hoppa, vifta, skaka och peta, med lite högre precision. Och det var helt klart roligt under några sommarmånader 2009.
Motion+ skulle förändra vårt sätt att spela och ge högre känslighet till Wii. Och det gjorde den också. Någonstans håller jag med i kritiken att den borde varit utvecklad från början, någonstans är jag glad att jag ändå köpte Sports Resort, jag fick så att säga, dubbla nöjen då jag fascinerades 2006, å åter igen 2009.
Frågan om spels hållbarhet är svår. Ett vanligt äventyrsspel, med storproduktionsvibbar, ligger oftast kring 10 timmar i snitt. Kortare eller längre. Tio timmar har jag spenderat med Frisbeen i Wii Sports Resort. Jag har spelat och alternerat de olika sporterna, testat vissa för att aldrig spela dem igen och andra har jag återkommit till. Sen köpte jag en till motion+ och då blev dogfight en storfavorit mellan mig och syster.
På något sätt tänker man inte på hur många timmar man lägger ner i ett spel när det är: 1. Väldigt roligt. 2. Väldigt många, små, grenar/moment/sporter. Det känns som jag nyss fått spelet och knappt rört det, ändå vet jag att jag spelade det några timmar varje dag, sen det kom ut, hela sommaren.
Wii Sports Resort, Nintendo, 2009
(Johan tar vid) Jag dök upp under semestern och föll pladask för momentet som speglade sporten i mitt hjärta – basket. Honken sade att det var jättesvårt och verkade vara ganska random. Sen provade jag och drog 17 strutar på första försöket. Då vaknade Honks intresse och vi turades om gång efter annan. Efter att man testade en annan sport så återvände vi ständigt, antagligen mest för min skull, för några omgångar basket. På de där tre-fyra eftermiddagarna så noterade jag som bäst 25p men fantiserar fortfarande om att få 30. Bågskyttet var också kul och förtjänar nämnas.
(Honken tar vid) och pingisen (tills man inser att det är fel på det) och dogfight (ja, igen!) och frisbee golf(för morsans skull) och SLICE (för alla tycker det är kul egentligen!) Nu ska jag spela det med syrran.
Detta var alltså våra tio år med sammanlagt 30 spel. Spelen vi faktiskt spelat och spelen vi missat (de som inte är omnämnda här). I nästa del ska vi skriva en liten epilog, en sammanfattning av spelen och en jämförelse med spelen man ”borde” ha spelat! Så till alla våra 4 fans, än är resan inte över! Vi återkommer snart!
Turen har kommit till 2008. Åren rasar vidare och så gör också tv-spelsbloggen.
Johans val Vrede. Äkta vrede! Jag hade då jag var yngre ett sjukt dåligt humör då det kom till spel. På min första dator bankade jag fast tangent 8 med ett välriktat knytnävsslag – detta ledde såklart till problem då man var tvungen att skriva långa laddningskoder för att få igång spel såsom Bload”cas:”,R innan datorn automatiskt skrev en endaste 8. Sedan har minst två stolar gått sönder och en avgjutning av min armbåge finns i en dörr i barndomshemmet. Skulle en gång slå till skrivbordet men träffade höger musknapp så att den gick sönder. Min bror fick en joystick i huvet (Redball, riktigt tung och fet) då han slog mig en gång efter tio raka förluster i Sensible soccer. Jag insåg att detta inte var något bra. Hade även under denna tid skadat handleden, och den klickar fortfarande. Nöjde mig sedan i några år med att kasta petflaskor genom rummet och skrika. Ytterligare en hel del år senare så trodde jag nog att min gamingrage var helt botad.. ..jag hade fel.
Mario Strikers Charged Football, Nintendo, 2007
Jag hittade spelet i en begagnat-back. Mindes att jag testat Gamecube förlagan i en tv-spelsbutik och tyckt att det var ganska kul. Mitt wii-remote hat var vid ungefär den här tidpunkten på sin topp så jag bävade inför eventuell dålig kontroll. Det är helt onödigt att det är motion control på detta spel, det enda skaket är till för glidtackling och det är där på grund av brist på knappar. Spelet är ett fotbollsspel där man spelar 5v5 (en av dessa är målvakt) du får välja en kapten som är en känd nintendokaraktär och sedan utse tre utespelare som har olika förmågor, även dessa är kända från olika nintendo spel. Det dröjde ganska länge innan jag på allvar fick mitt återfall utav spelvreden, men det kom. I spelet så finns fyra (tror jag) olika cuper som man ska vinna. Man kör två gruppspel och sedan semifinal och final. Det tar med andra ord lång tid att ta sig till slutspel och om du där förlorar en match så får du göra om hela cupen. Extremt hög frustrationsfaktor.. Nintendospel, åtminstone Mario sportspel, brukar vara mycket enkla. Det vore fel att tycka så om detta spel. Efter att ha misslyckats vinna finalserien i sista cupen efter många försök så flippade jag till slut ur – Datorn gjorde mål, det var försent att kvittera. Jag skreeeek jag flög upp ur soffan, slängde mig ner på golvet och bröt strömmen till Wiiet. Nu kan ju spelet omöjligt komma ihåg vad som hänt och savefilen börjar innan finalen! ICKE! Skulle det visa sig, nintendo har på något sätt skyddat sig mot strömbrytarfuskare. Finalserien var över, jag hade förlorat, jag fick börja om. Sedan började Wiiet vittra sönder och krävde till slut en reparation. Därefter har jag inte haft någon mer gaming rage (utom lite skrikande) ..men jag har ej heller vunnit den där satans turneringen.
Runner up: Football Manager 2009 (PC) Jag lovade i första inlägget att inte skriva mer om FM spel eftersom de totalt dominerat mitt spelande alla år. Men denna installation medförde ny revolutionerande matchmotor i full 3D. Förmodar att detta kan ha att göra med att serien köptes upp utav SEGA. Mycket roligare att kolla på blev det i alla fall och ännu fler speltimmar investerade. Nådde säsong 2023-2024 innan 2010 kom ut.
2nd Runner-up: Kirbys Power Paintbrush (DS) Ett otroligt roligt plattformsspel med klassiska karaktären Kirby som i detta spel förlorar armar och ben. Hans bollformade kropp ska du rita ut vägar åt med hjälp av en magisk pensel. Målar du från vänster till höger så rullar Kirby åt vänster på ditt streck. Missa inte!
GEMENSAMMA VALET
Det är ofta snack om nya spel ”Det är så bra!” och ”Det är så sjuukt snyggt!”. Alltid tar jag det med en nypa salt, jag bortser snabbast möjligt från grafik och om det bygger på berättande element så måste handlingen vara bättre än en medelmåttig B-action rulle. Oftast då man gjort dessa två kontroller så framstår inte det där nya heta spelet så himla hett längre. Men sen är det ju det där med känsla, dissa du bäst du vill – men till dess du själv har kontrollerat händelserna så vet du ingenting alls om spelet.
Det här spelet var stora snackisen på jobbet under 2008. Jag och kollegan Buvan spelade det samtidigt och diskuterade upplevelserna med andra kamrater på jobbet som redan sprungit igenom spelet. Generellt brukar inte FPS spel bli något att snacka om utan bara något man tar sig igenom och sedan glömmer bort. 13 miljoner sålda exemplar säger att detta spel är ett undantag.
Call of Duty 4, Activision, 2007
Och sen var det Fook. Han köpte spelet till ps3 hösten 2008 men spelet blev liggande tills över julen, pga. tidsbrist och massor av andra bra spel. Men så kom den dagen då han satte spelet i konsolen och äntligen fick spela. För det första är fps-spel inte lika bra på konsol med två analoga spakar, fps ska spelas med mus och tangentbord. Men trots det, Fooks ovana, så gick det väldigt bra att spela Modern Warfare. Utvecklarna hade gjort hemläxan. Och framför sig såg Fook det storslaget berättade äventyret vecklas ut åt alla håll. Sen pratade vi om det. Om Tjernobyl, om scenen vid pariserhjulet och hur vi klarade det på olika sätt. Detta fast vi spelat spelet med 6 månaders mellanrum.
Spelet var intensivt, väl scriptat och underbart.. men tyvärr ganska kort. Å andra sidan gjorde längden att varje scenario och uppdrag kändes nytt och fräscht och framåtrörelsen gjorde att även Fook, som annars har en tendens att lägga ifrån sig upprepande och långa spel (läs. Assassins Creed) klarade av spelet.
Modern Warfare lyckades ge känslan av krigssimulatorn Operation Flashpoint korsat med en fet hollywoodrulle!
Henriks val
Olika medier påverkar varandra. Det var först med filmen som författare och diktare kunde skriva i slowmotion. Först då läsaren förstod hur de skulle visualisera när en blodsdroppe faller från ett blankt knivblad och sakta förändrar sin form i fallet.
Bröderna Wachowski sa att de tog inspiration från Hongkongfilmer, anime och tv-spel när de tänkte sig de visuella effekterna i Matrix. Men det var först efter filmen som effekten av Bullet-time kom till datorspelen och då främst i spelet Max Payne. Men den tydligaste influensen ses i tunnelbanan i Matrix där varje knytnävslag visas från sidan i härlig Street Fighter 2d.
Medier: film, tv-spel, romaner, alla kan de påverka varandra och korsbefrukta kreatörer. Och en tydlig korsbefruktning har detta spel givit:
Kortfilmen Presto av Pixar, där en trollkarl har två hattar, som fungerar som portalerna i spelet Portal. Pixars manusförfattare har självklart spelat Valves mästerliga studentprojekt. (om filmen inte finns kvar sök på youtube eller köp den)
Att utnyttja en teleportal i ett slutet, litet rum, där du kan se dig själv komma fram i ett annat hål än där du gick in. Det är inget medium förunnat att ge den känslan som Portal ger, förutom just datorspel. Det är den omedelbara känslan när du bestämmer dig för att gå in i den blå portalen och du ser dig själv gå ut ur den röda — och du samtidigt inser att du ser rummet ifrån två vinklar samtidigt – som ger en omedelbar förklaring till det ytterst abstrakta som sker.
Portal är mer än ett spel, det är det yttersta beviset på människans förmåga att förnimma det abstrakta, tänka i nya banor och få det att kännas självklart. Det expanderar vår tankevärld.
Portal kommer vara en del av vår datorspelshistoria och bör vara en av de självklara spelstudierna inom ludologin. Portal handlar inte om narrativet, berättelsen i första hand. Den handlar om lek(spel) och enkla regler för ett pussel där du i experimentet får allt svårare utmaningar häcklad av en logisk dator. Den berättelse som existerar ger en känslomässig koppling(humor och frihetsgörelse) till det som sker och helheten gör spelet till ett mästerverk. Det handlar om att utforska och bryta gränserna för vad som känns givet. På ett sätt kan man säga att berättelsen i Portal i mycket handlar om det Portal gör i varje pussel och vad det gör för vår tankevärld.
Spela det idag om du inte gjort det. Det tar 6 timmar och det kommer förändra ditt liv.
