Väldigt glad att kunna presentera en vikarie i form av Hellan som levererar en vecka ur sitt liv. Givetvis är den packad till absolut max och väldigt mycket mer spännande en vanlig veckans lista med yours truly. Jag tror dock på kvantitet och hoppas att även vikarien får mersmak och kanske kanske gör en grej av det mer ofta! En gång i veckan, kanske inte, en gång i månaden – borde bli ett minimum. Men nu kör vi:

Bruksvallarna
Vi åkte till fjällen förra helgen, jag Kristina och Karlsson. Färgexplosion, fjällandskap och frisk luft. Tog en solo-tur en eftermiddag upp på ett berg, och ja jag gillar att vara i naturen med sällskap, men jag gillar också att vara där ute alldeles ensam. Naturens mystiska väsen kommer mig närmre i min ensamhet. Och vad jag är en naturromantikermystiker! Slits mellan den krassa verkligheten så som jag både uppfattar och förstår den, och viljan av att det ska finnas något mer där ute! Ofta dyker ledmotivet till brödraskapet från sagan om ringen filmerna upp i huvudet när jag vandrar. Nu som gift man har jag ringen med mig – höjer stämningen ännu lite mer. Det får blir mer tid i fjällen!

Michael K
Något annat med naturen är att den bara är. Den kan inte vara något annat. Den behöver inte vara något mer. Att vara i den är att göra ingenting och det är att uppleva den, precis där man är, att det inte behövs mer än så, och att det är något värdefullt. En befrielse! Jag tänker på boken om Michael K av en av mina favoritförfattare (Coetzee). Författaren beskriver en scen i boken där Michael i en öken vid en brunn firar ned en sked med ett snöre och drar upp den igen, en sked med vatten i taget, för det är vad han behöver och det är ett sätt att göra det på. Michael behöver inte fundera mer på det och gör det inte heller. Åtminstone så minns jag scenen på det sättet, ska läsa om boken i höst. För övrigt en stark rekommendation!

Bolagiseringen
Region Gävleborg ska skapa ett aktiebolag för all primärvård i regionen. Jag är med på resan och ska se till att ett antal systemstöd byggs om för att ackomodera det nya bolaget. Mer jobb än man tror och en hel del frustration – det är så evinnerligt korkat. Man tar alltså samma verksamhet, stoppar in den i ett aktiebolag som helt ägs av regionen och anställer nya chefspositioner till bolaget. Ingen konsekensanalys eller kostnadsanalys är genomförd men politiken (mupparna i M och SD) har gjort tydligt att detta ska vara klart senast den 1:a februari. Oppositionen är helt emot så man är rädd för att inte hinna med innan valet, för det lär man förlora och då vill man riva beslutet upp igen skulle jag tro. Så man vill etablera bolaget så långt det bara går, flytta om medarbetare, anställa nya, mm – så att det blir dyrt och omständigt att riva upp beslutet. Sådant slöseri med skattemedel och för vad? Jag blir faktiskt förvånad över idiotin.

Gå ned i källaren
Har blivit min signal till frugan att nu ska jag spela lite datorspel. Det blir ju Dota i regel. Gav mig i kast med Civ7 igen och det är ett bra spel, men jag har ju gjort det där sedan jag var 14 när Civ2 släpptes. Jag behöver något nytt. Tyvärr är man ju så otroligt kräsen nu för tiden. Det är en väldigt smal gata att vandra vad gälle spel jag överhuvudtaget kan tänka mig ta mig an. Jag är ju en sucker för Rogue likes, men det blir också heroin så det funkar inte. Strategiska spel är ju mitt goto, men samma sak där, det är så väldigt få som faktiskt platser i vad jag vill spela. Alla dessa äventyrsaction-spel tredjeperson på en gigantisk karta, men färdig karaktärer – jag har aldrig kommit in i det. Med det säger jag; öppen för förslag!

Ny hund på G
Så är det. Hästgården nästgårds har en hund som har valpat och vi har tjingat en av dem. En border collie, tik. Så nu får Karlsson en kompis. Myran ska den heta efter sin mor som heter Mira.

Måla huset
Gör jag i omgångar, hållt på i någon månad nu. Lite här och lite där, skönt att inte ha bråttom. Det blir en röd kulör med lite mer lyster än idag. Förutom frustrationen av att lyckas kleta rödfärg på vindskidor och fönsterplåt så är det rätt så rogivande att måla.

Brädspelshobbyn håller i sig!
Vi har en väletablerad spelgrupp nu och nivån i gruppen har bara blivit bättre och bättre. Vi är snabba att sätta oss in i nya spel, vi vet vad vi gillar och matcherna blir som regel jämna. Nu har vi i den här gruppen kört brädspel åtminstone 7-8 år om vi tänker att vi började med Talisman, vidare till Gloomhaven och nu med alla spel vi kommer åt. Varje speltillfälle är en stor glädje!